Rätten till och makten över kompetensutvecklingen

”Ta ansvar för att utveckla sin kompetens för att kunna bedriva god undervisning och följa den yrkesmässiga och vetenskapliga utvecklingen inom sitt yrkesområde”

Läraryrket är till skillnad från andra professioner ett väldigt mångfacetterat yrke som kräver mycket från pedagogen oavsett vilken skolform man är verksam inom. Inte nog med att vi ska verka för kunskapsutveckling och fostran, vi ska även motivera barn och elever som ibland befinner sig ofrivilligt i skolan och vi ska dessutom vara kompetenta i våra ämnen. Det betyder att vi som pedagoger måste få en god rustning med en verktygslåda som ger oss de bästa förutsättningar att bedriva den yrkesutövning som krävs av oss utifrån gällande styrdokument och våra yrkesetiska principer. Vi ska undervisa eleverna här och nu samtidigt som vi ska rusta dem för framtiden och vi förbinder oss i enighet med våra yrkesetiska principer att ”vidareutveckla det pedagogiska arbetet enligt aktuell forskning och beprövade pedagogiska erfarenheter”. Detta torde vara en självklarhet för vår profession men ges utrymme till varje enskild pedagog att genom sin autonomi bestämma innehållet för sin fortbildning?

Man kan ställa sig frågan om vad kompetensutveckling egentligen är, i vilka sammanhang och situationer utvecklar vi oss i vår profession och vem bestämmer innehållet? Det är många gånger lätt att missa att uppmärksamma den vardagliga kompetensutveckling som uppstår i mötet- och diskussioner med elever och kollegor. Genom att diskutera undervisning, ämnesstoff och yrkesetik för att nämna några, utmanas vi i våra tankar och i vårt uppdrag vilket i sin tur utvecklar oss som pedagoger. Men frågan är hur långt detta räcker?

Lärarutbildningen ligger till grund för vårt yrkesutövande, vi rustas med en grundutbildning som ger oss ett första steg på vägen till yrket men räcker det och är det ett tillräckligt krav? Det är rimligt att tänka att ingen nybakad pedagog är helt och fullt rustad för ett framtida yrkesliv inom skolan och för den delen, vilken erfaren pedagog med många år i yrket är det? Vi möter ständigt nya elever, kursplaner förändras och de arbetsuppgifter som ska tillskrivas pedagogen förändras över tid och där behöver vi få en kompetensutveckling som är tillskriven vår profession.  Det är av yttersta vikt att vi får hjälpmedel och verktyg för att utveckla oss inom vårt yrke.

I svensk skola idag sker mycket kompetensutveckling, både på individnivå och skolnivå vilket är positivt på många sätt. Detta skapar dock en intressekonflikt i det avseendet att det autonomiska självbestämmandet inom lärarkåren inte alltid är vad som styr innehållet på kompetensutvecklingen på en mer organiserad nivå. På skolnivå kan detta komma att bli fel för många pedagoger då det exempelvis många gånger kan vara så att ett helt kollegium med olika yrkesgrupper involverade får samma stoff. Det behöver nödvändigtvis inte vara till ondo men man kan fråga sig hur det påverkar pedagogers autonomi och ansvar för den egna professionsutvecklingen. Ett steg i riktning mot att öka autonomin är att både tillsammans med kollegor och även enskilt göra upp en plan för vad kompetensutvecklingen skulle kunna innehålla utifrån kårens behov. Genom att göra det både kortsiktigt och långsiktigt ökas autonomin och stärker vår professionsutveckling och det är hit vi måste komma. Vi behöver stå enade som kår och gemensamt föra en professionell diskussion kring vårt arbete och våra kompetensutvecklingsbehov som grundar sig i vår yrkesvardag.

Therese Dahlkvist
Oktober 2018

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s