Yrkesetiska principer kan aldrig vara statiska. För att principerna ska vara levande och betydelsefulla i lärares vardag krävs det att de diskuteras och problematiseras, att de prövas mot de etiska dilemman som lärare upplever i sitt yrke.
Här några exempel på dilemman, hämtade från verkligheten.
Jag är nyanställd SO-lärare och mina kollegor har använt ett visst läromedel i flera år. Det var ett av exemplen när man i pressen visade på hur formuleringar i vissa läromedel kan öka fördomar och främlingsrädsla. Jag har försökt ta upp detta med mina kollegor, men de tycks inte vilja sätta sig in i problematiken.
Vi är en grupp lärare som jobbat mellan tio och tjugo år på skolan. Vi känner hela byn och de flesta familjer. Det blir en hel del skvaller om barnen i personalrummet. Ibland lyssnar jag som om jag kom utifrån och hör hur illa det låter. Jag skulle vilja säga till de andra att vi borde skärpa oss, men är rädd att de skulle tycka att jag kommer med pekpinnar.
Idag spreds i klassen ett rykte att några driftiga föräldrar börjat planera för en mycket fysiskt aktiv skolresa. Genast blev flera av eleverna uppspelta och nyfikna. En av eleverna i klassen lider dock av ett handikapp som inte är synligt men ändå kommer att utgöra ett hinder. Hans föräldrar vill att de andra eleverna ska veta så lite som möjligt om hans svårigheter. Han har tidigare har blivit retad för detta i en annan skola. Hur ska jag göra?
En förälder ringer och säger att hennes son inte får närvara vid undervisningen om livets uppkomst. Jag vet att eleven själv väldigt gärna vill delta och det står i kursplanen att dessa delar ska ingå för att uppnå godkänt i biologi. Hur ska jag bemöta föräldern?
Lärares yrkesetik 