Elevers frihet till och från religion

Josef vågar inte bära sin kippa. Amina ifrågasätts för att hon äter griskött, Ahmed för att han inte gör det. Edith vågar inte berätta att hon är kristen och vill konfirmera sig. Tomas blir retad för att han inte tror att Gud finns. Fatimas föräldrar tvingar henne att bära hijab, medan Solin bär sin mot föräldrarnas vilja. Lydia och några av hennes vänner önskar ett andaktsrum på skolan, men har fått nej. Rut döljer sin davidsstjärna under tröjan.

Dessa exempel, med andra namn, har vi i Lärarnas yrkesetiska råd (Rådet nedan) mött. De bör leda till tankearbete och samtal på skolor om religionens roller i samhället, på skolor, i elevers och lärares liv och vi vill bidra till sådana samtal. I denna text fokuserar Rådet på religiösa uttryck i skolan och hur lärare kan förhålla sig till dem.

Uttrycket ”tror gör man i kyrkan” återspeglar en tanke som kan orsaka problem, en tanke som är vanligt förekommande i Sverige. Den är att religion främst, eller kanske bara, handlar om att tro på något eller någon, och att det avgränsas till en speciell plats en viss dag i veckan. För många religiösa människor i världen, och i Sverige idag, är det främmande. Den religiösa tron kan vara viktig för dem, men annat kan vara minst lika angeläget. Gemenskapen i vardagen med människor från samma grupp kan ge trygghet och glädje. Att leva sin religion, exempelvis genom att äta eller klä sig på ett visst sätt, eller att under några pauser under dagen stillna i bön, kan vara djupt betydelsefullt, en del av identiteten, av att vara människa. Dessa människor tror, men att göra saker är också en viktig del av deras religionsfrihet i ett demokratiskt land som Sverige.

Vad rör detta lärare? Ett svar är att om man tar den yrkesetiska grundtanken om att eleven ska vara i centrum på allvar, bör det vara elevens egna behov som så långt som möjligt bör stå i centrum, om det inte finns tungt vägande skäl emot. Det kan gälla att lärare gör sitt yttersta för att ingen elev ska behöva uppleva något av det som beskrevs i inledningen ovan. Det kan också gälla att möjliggöra eller underlätta religionsutövning för elever, som på skolor där andaktsrum ställts i ordning för dem som önskar be under rasten, eller hitta stunder för stillhet under en intensiv skoldag.

Vissa hävdar att religion enbart är en privatsak och inte har i skolan att göra. Rådet menar att detta bör ifrågasättas. Lärare ska inte propagera för att religionsutövning är något gott i sig, eller ta ställning för en religion på andra religioners bekostnad. Däremot bör lärare och skolor möjliggöra för enskilda elever att göra vad de menar är gott, och menar att de själva mår väl av. Så länge denna religionsutövning inte skadar eleverna eller någon annan, eller försvårar den pedagogiska verksamheten, har Rådet svårt att se några rimliga argument mot att lärare underlättar för elever som vill utöva sin religion under pauser under skoldagen. Vissa lärare, eller andra på skolan, kan ha privata invändningar mot religionsutövning i allmänhet, eller mot enskilda religioner. Dessa åsikter är just privata, och de bör inte en professionell lärare propagera för i skolan. Att vissa elever och föräldrar söker sig till konfessionellt inriktade friskolor kan delvis bottna i att kommunala skolor signalerar att religionsutövning är något suspekt.

En andra invändning mot att underlätta för religionsutövning formuleras i termer av ”om vi accepterar X, så kommer det att komma krav på Y, och hur ska vi då kunna förhindra Z”. Även denna tankefigur bör ifrågasättas, och ett exempel illustrerar. Lärare som efter yrkesetisk reflektion tar tydlig ställning för elevers rätt att bära hijab, kan lika klart ta ställning mot andra elevers önskan att bära niqab under skoltid. Skälet är att niqaben försvårar den kommunikation som är nödvändig i all undervisning.

En tredje invändning är att ”barn och ungdomar vet inte alltid sitt eget bästa på längre sikt, och att sätta eleven i centrum innebär inte att man alltid bör tillmötesgå dem i nuet”. Rådet instämmer i det, men vi menar att det inte bör tillämpas på religionsutövning i allmänhet. Utgångspunkten bör vara att respektera den enskilda elevens vilja. Varje elev måste bemötas med respekt för sin person, men bör få sina föreställningar om världen utmanade. Varje elev har rätt till sina egna åsikter, men det betyder inte att eleven alltid bör få ha dem ifred. Detta gäller alla, även de elever som lärare betraktar som utsatta. Religion kan inspirera människor till att hjälpa fattiga och förtryckta till ett fritt och värdigt liv. Den kan ge glädje och mening, trygghet och tröst i det egna livet. Religion i andra sammanhang kan bidra till att människors frihet och värdighet förtrycks. Den kloka läraren talar nyanserat med elever om dessa olika möjliga konsekvenser av religionsutövning. Han eller hon observerar också om elever legitimerar förtryck med sin egen religiösa tradition och undervisar om vad konsekvenserna av religiöst tvång kan bli för människor.

Lokalpolitiker i flera svenska kommuner har infört förbud mot att flickor täcker sitt hår i skolan, med motiveringen att man vill verka för jämställdhet, och mot föräldrars och andras förtryck i ”hederns” namn. Lärares yrkesetik betonar vikten av förtroendefulla relationer med vårdnadshavare, och i det ingår att arbeta för att alla barn har frihet både till och från religion, även om den är mycket viktig för familjemedlemmarna. Det är en känslig och viktig fråga att samtala om, där den enskilda läraren kan behöva stöd av kloka kollegor och skolledare. Familjer och släkter kan, som religiösa och andra gemenskaper, vara det som ger glädje och mening i livet åt barn och ungdomar. Tyvärr kan dessa gemenskaper också rymma förtryckande hierarkier och lidande.

Att vissa flickor och pojkar får sina liv begränsade av familjemedlemmar, i deras religions namn, får dock inte användas som argument för att begränsa religions- och yttrandefriheten för alla, på ett sätt som skulle skada enskilda människor, och ytterst vår demokrati. Rådet ger sitt helhjärtade stöd till de lärare och skolledare som tar strid för elevers religiösa frihet och integritet, gentemot de som vill inskränka den.

Lärarnas yrkesetiska råd uppmanar lärare

• att respektera elevers rätt att uttrycka sin religiositet, i exempelvis det egna valet av klädsel, så länge det inte kränker någon annans rättigheter, eller utgör ett hinder i undervisningen.
• att föra ömsesidigt respektfulla samtal med föräldrar om elevers religiösa uttryck, men där läraren tar tydlig ställning för den enskilda elevens rätt att exempelvis bära religiös klädsel, eller att inte göra det.
• att undervisa och samtala med elever om religioners olika funktioner i samhällens och i människors liv, på gott och ont, utifrån kunskap, respekt och kritiskt tänkande.
• att ta ställning mot bestämmelser som inskränker elevers frihet att uttrycka sin religiositet i valet av kläder, eller att på andra vis uttrycka sin religiösa tillhörighet, så länge det inte kränker någon annans rättigheter, eller utgör ett hinder i undervisningen.