Lärares övertygelser och engagemang – i och för skolan och det omgivande samhället

Lärarnas yrkesetiska råd (Rådet nedan) uppmuntrar att lärare i offentligheten engagerar sig i frågor som rör skolan, i allt från förändrade kursplaner och resurstilldelning, till hur styrningen av skolan och timplaner borde se ut. Då visar lärare att de är en del av en profession som tar ansvar för det för oss viktigaste i samhället, våra barns och ungdomars utbildning.

Rådet uppskattar också lärare som engagerar sig i det övriga samhällslivet, som privatpersoner och medborgare, exempelvis inom föreningsliv och partipolitik, i religiösa samfund eller i sociala medier. Vi ser dessa lärare som möjliga förebilder för elever, lärare som gestaltar att demokrati är en levande process som är helt beroende av att människor engagerar sig, för samhällets och andra människors bästa. Sådana lärare visar med sina egna personer att demokrati inte är något som bara klaras av vid valurnan var fjärde år, och de ger hopp om att fler, exempelvis deras egna elever, kan göra likadant.

När rapporter visar att en stor andel lärare tvekar att säga sin mening, av rädsla för repressalier från arbetsgivaren, ser vi det inte bara som ett tecken på en destruktiv ledningskultur och skadlig arbetsmiljö, utan även som ett yrkesetiskt problem. I förlängningen skadar det demokratin, som vi vill se den. Enligt de yrkesetiska principerna bör lärare ”påtala fel, komma med konstruktiv kritik och i yttersta fall genom aktivt handlande ingripa mot sådant som strider mot den människo- och kunskapssyn som lärares yrkesetik vilar på”. De bör ”påtala och engagera sig mot sådana utvecklingstendenser och handlingar i skola och samhälle som kan skada eleverna”. Lärare som tiger om för eleverna angelägna frågor i en tystnadskultur är inte de modiga, frispråkiga och samtidigt omdömesgilla förebilder, som de är tänkta att vara.

Rådet vill dock bidra till en diskussion om två möjliga problem som kan uppstå när lärare engagerar sig i och för det omgivande samhället. Det ena gäller kommersiella intressen. Det andra, som diskuteras mer utförligt, gäller förtroendet för lärares saklighet och allsidighet i politiska eller religiösa sammanhang, som ofta rymmer etiska frågor.

I några medialt uppmärksammade fall har lärare som är aktiva på sociala medier, som så kallade ´influencers´, kopplat samman den egna rollen som lärare med kommersiella intressen. Rådet ser det som problematiskt. Det förtroende som en lärare ska inge i egenskap av just lärare bör inte användas för syften som inte har med elevers fostran och kunskapsutveckling att göra, exempelvis att sälja eller göra reklam för icke skolrelaterade varor och tjänster. Att göra det kan skada förtroendet för den enskilda läraren, och i förlängningen för dennes kollegor och lärarkåren som helhet. Om en lärare har en bisyssla krävs egen yrkesetisk reflektion om bisysslan kan påverka omgivningens tilltro till henne eller honom som yrkesmänniska. Rådet hoppas att lärare på den enskilda skolan kan föra en respektfull och samtidigt tydlig kollegial diskussion om vad som är rimligt, och inte, vad gäller bisysslor. Det andra möjliga problemet aktualiseras av lärares engagemang på fritiden inom exempelvis politiska eller religiösa sammanhang, eller i föreningslivet. Som sagt ser Rådet generellt positivt på detta, då dessa lärare kan bidra till att vitalisera demokratin och fungera som förebilder för elever. Problemet som kan uppstå är om läraren bär med sig sitt engagemang in i mötet med eleverna, utan att ge kompletterande bilder i frågor som kan vara omtvistade. Exempelvis kan lärare som privatpersoner ta offentlig ställning i laddade moraliska frågor, som samlevnadsfrågor, klimatfrågan eller Sverige som mångkulturellt eller mångreligiöst samhälle. I lärares uppdrag ingår dock att undervisa sakligt och allsidigt, och att inte oreflekterat förmedla privata värden eller normer, som vore de sanningar eller något alla elever måste instämma i. Vad som står på spel är den enskilda elevens rätt att utveckla sin egen omdömesförmåga och den enskilda lärarens, i förlängningen hela lärarkårens, trovärdighet.

Ett exempel kan vara lärare som brinner för ökad jämställdhet mellan könen, och utifrån detta ensidigt tar ställning i omtvistade politiska frågor, som individualisering/kvotering av föräldraledighet. Risken kan då vara att elever som tänker annorlunda än läraren tystnar, och föräldrars förtroende för läraren skadas. Ett annat exempel kan vara en lärare som är engagerad i ett parti som ser negativt på att Sverige idag är ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle. Om inte läraren kan ge en balanserad bild i mötet med elever, genom att också ge exempel på de ”värden som ligger i en kulturell mångfald” (Lgr 11) kan vissa elever med utländsk bakgrund tro att läraren inte önskar att de fanns i Sverige, eller i det egna klassrummet.

Det yrkesetiska dilemma som här aktualiseras finns mellan raderna i läroplanens värdegrundstext. Där anges att lärare ska bedriva undervisning som är ”saklig och allsidig”, att alla ”föräldrar ska med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen”.

I samma avsnitt anges att lärare ”ska hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dem” (Lgr 11) Problemet är att det inte alltid är tydligt när det är rimligt att lärare förmedlar vad de, eller samhället i vid mening, menar är rätt eller orätt, gott eller ont, och när det är rimligt att prövande och nyfiket diskutera omdebatterade frågor med eleverna. Undervisningen ska vila på vetenskaplig grund, vilket innebär att lärare bör ta ställning där det råder samsyn, eller näst intill, bland de forskare som ägnat sina yrkesliv åt en viss fråga, som människans påverkan på klimatet. Somliga källor är mer trovärdiga, har större tyngd, än andra. Källkritik är viktigt, men även ´källtillit´ behövs.

Utöver detta, att vissa fakta bör betraktas som grundläggande, menar Rådet att några ställningstaganden i värdefrågor borde vara självklara. Det kan gälla att direkt rasistiska, antisemitiska, islamofobiska eller sexistiska ord och handlingar motarbetas på olika sätt. Det kan gälla att ta ställning för pojkars och mäns rätt att ägna sig åt intressen och yrken som av många anses ´kvinnliga´, och motsvarande för flickor och kvinnor. Det kan också innebära att som lärare tydligt ställa sig bakom människors rätt att leva sina liv utan att begränsas av oreflekterade heterosexuella normer, som ett uttryck för dessa personers mänskliga rättigheter. I andra moraliskt laddade spörsmål – som vilka rättigheter djur bör ha, hur en politik för jämställdhet bör se ut i detalj, vilken migrationspolitik som är önskvärd, och många andra frågor – menar Rådet att lärare gör klokt i att ofta avstå från att förmedla vad de själva menar är rätt och gott. Om läraren berättar för eleverna om egna personliga övertygelser i liknande frågor är det viktigt att alla elever förstår att det just är lärarens personliga uppfattningar. Eleverna bör veta att andra kloka personer landat i andra ställningstaganden i samma fråga. Lärare bör främst anstränga sig för att eleverna utvecklar kunskaper om de olika sakfrågorna, och bidra till att elever utvecklar sin förmåga att bedöma styrkor och svagheter i olika argument. Då kan de bilda sig egna genomtänkta uppfattningar i kontroversiella frågor, och förhoppningsvis handla därefter som ansvarstagande medmänniskor och medborgare.

Vad som försvårar det yrkesetiska dilemmat med att hitta en balans mellan att å ena sidan förmedla och, å andra sidan, med elever diskutera vad som är rätt och gott, är att värden och värderingar, även de vi ibland kallar grundläggande, förändras över tid. Exempelvis har aga varit en självklarhet i nästan hela Sveriges historia. Vid en viss tidpunkt menade tillräckligt många personer i vårt land att det är moraliskt fel att bestraffa barn fysiskt i syfte att fostra dem till goda människor, och följden blev att det sedan 1979 är uttryckligen förbjudet i lag, för både föräldrar och lärare. Det som de flesta tidigare förmodligen såg som en självklarhet, betraktar många idag som oacceptabelt, som övergrepp mot barn. Om några år kan andra moraliska frågor förändras på liknande sätt.

Att elever, föräldrar och det omgivande samhället har förtroende för lärares arbete är grundläggande för läraryrkets legitimitet. Detta förtroende kan dock naggas i kanten om lärares engagemang i och för det omgivande samhället uppfattas som tvivelaktigt, exempelvis partiskt på ett sätt som inte gynnar elevernas bästa. Rådet uppmuntrar olika former av samhällsengagemang hos lärare, men uppmanar samtidigt till att …

  • … lärare är omdömesgilla i offentliga sammanhang, så att det inte kan uppfattas som att lärarens engagemang bottnar i något annat än elevernas och samhällets bästa, exempelvis personlig vinning av något slag.
  • … läraren enskilt reflekterar över hur hens personliga etik påverkar de egna tolkningarna av värdegrundsuppdraget i läroplanen och de yrkesetiska principerna.
  • … lärare bidrar till återkommande yrkesetiska diskussioner med kollegor om relationen mellan lärarnas personliga etik och arbetet med värdefrågor tillsammans med elever.

Lärarnas yrkesetiska råd, februari 2020

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s