Makten över dokumentationen

Dokumentation är en alltid lika het fråga inom lärarkåren. Att ha eller inte ha – det är frågan många ställer sig idag. Jag anser dokumentation vara viktig och en av grundpelarna i lärarskapet. Lärare har alltid dokumenterat sitt arbete, det är vår dokumentation som ligger till grund för de beslut vi fattar och de omdömen och betyg vi sätter på våra elever. Det kan med andra ord inte vara vår sedvanliga dokumentation som så många motsätter sig – den är ju en grundförutsättning för att vi ska klara av vårt arbete. Vilken dokumentation är det då som är så betungande? Varför upplevs allt pappersarbete som en oerhört tung arbetsbörda?

Egentligen tror jag inte att det handlar om de omdömen vi skriver om våra
 elever. Det handlar snarare om allt det ”andra” vi förväntas dokumentera. Jag 
konstaterar att det är rektors och huvudmans uppdrag att säkerställa en god arbetsmiljö. Om det är en så stor del av lärarkåren som säger sig uppleva att 
de är överhopade med arbete måste sägas att man misslyckats i detta.

Det inkom en fråga till Lärarnas Yrkesetiska Råd angående detta ”eviga”
dokumentationskrav och som kan exemplifiera denna dokumentationsinflation från 
våra huvudmän. Det hade gått ut en ny blankett att använda vid incidenter,
 såsom slagsmål eller mindre tillbud, på skolan. Tidigare hade man använt sig av 
en enkel, men välfungerande, blankett där man skrev tid, plats, vad som hänt 
och hur man agerat och därefter lämnat ifrån sig densamma till behörig person
 för vidare behandling alternativt förvaring. Vad man nu gjort från huvudmannens
sida var att uppgradera blanketten. Nu räckte det inte längre med tid, plats,
 vad, varför och hur längre – nu var det ett flera sidor långt dokument som 
skulle skrivas över varje incident med alltifrån tid och plats till en ingående
 analys över förlopp, om något inträffat tidigare etc. Frågan som inkom handlar
 i allra högsta grad om lärares yrkesetik; vad händer om jag, utifrån en pressad
 arbetssituation, inser att den tid (på någon timme) det skulle ta mig att fylla
 i blanketten som den är formulerad inte finns, jag känner mig stå på 
bristningsgränsen? Vad ska jag göra? Låtsas som om jag inget ser och gå
 därifrån och hoppas att någon annan tar ansvar över situationen? Vad säger vår
 yrkesetik om situationer som dessa?

Lärare förbinder sig att alltid bemöta eleverna med respekt för deras
 person och integritet samt skydda varje individ mot skada, kränkning och 
trakasserier. Om jag medvetet väljer att inte agera riskerar jag barnens/elevernas 
rättssäkerhet och trygghet. Vi är skyldiga att agera när vi ser oegentligheter,
 vad händer om vi sätter detta ur spel? Har vi ens rätt att göra det? Jag ser ovanstående situation som ett exempel på när en huvudman, kommunal
 eller fristående, har tolkat lagar och föreskrifter och återigen kommit med ett
 dokument för att främst skydda sin egen rygg snarare än lärares och elevers. 
Vad är syftet med dokumentet? Vad ska det användas till? En viktig fråga 
handlar om makten över vår dokumentation. Är alla dessa dokumentationskrav
 sprungna från lärargolvet eller sitter det någon person, som kanske inte har 
varit ute på sagda golv på åratal, i en lugn kontorsmiljö och sätter ihop det 
ena dokumentet efter det andra med en svag verklighetsförankring?

En annan aspekt jag finner vara intressant för ovanstående diskussion är hur 
arbetstiden fördelas och hur man väljer att disponera lärarnas tid. Att vi
 värderar dokumentation utifrån olika parametrar är självklart men där lärarna, 
i mångt och mycket, har ett elevnära perspektiv då vi ser till dokumentation,
 ser vi att en stor del av lärarnas tid används till dokumentation initierad av
 huvudmannen såsom, till exempel, skrivande av verksamhetsplaner och kvalitetsredovisningar. Varför är då så många lärare negativa till 
dokumentation? När jag går ut och frågar mina kollegor är alla överens om en
sak; tid. Det saknas tid för alla dessa uppgifter som läggs på oss, och måste 
lärarna skriva ihop alla dessa dokument som efterfrågas? Att delta i 
diskussionen är en självklarhet men är det lika självklart att det är lärarna 
som ska sätta sig och dokumentera densamma? Jag är inte övertygad om att det är
 det bästa sättet att använda sina lärare i verksamheten. Vidare saknar vi ofta 
goda datasystem, alltför många lärare sitter med system som är ofullkomliga,
 svårarbetade och svårmanövrerade. Jag har varit inne på många skolor där lärare
 saknar goda arbetsplatser eller inte ens har en egen dator och när ska jag då 
hinna sätta mig ned för att dokumentera?

Ska vi rensa i dokumentationsdjungeln kanske vi bör se över vilken typ av 
dokumentation som ska flyttas från lärarna till andra aktörer/administratörer 
och fatta beslut om detta istället för att, som nu senast, ta bort den allra viktigaste dokumentationen vi har, den om våra elever. Den dokumentation som 
visar lärarnas professionella sida utifrån kunskap och ansvar för en verksamhet
 som har eleven i centrum.

Susanna Sjögren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s