Finns det möjligheter för samtal och reflektion kring yrkesetiska frågor?

Nytt år, men också slutet på en lång utbildning för vissa av de studenter som går lärarutbildningen. Under de sista veckorna när vi gemensamt manglat igenom alla examensarbeten bit för bit, så har många av dem med upprymdhet i rösten berättat att de fått sina första jobb. Förväntansfulla, engagerade, men också en aning oroliga för vad som väntar dem.

Vi har under årens lopp vid flera tillfällen jobbat med och diskuterat läraruppdraget och dess olika komponenter. När de nu står med dörren på glänt för att ta sina första stapplande steg på egen hand i skolans komplexa vardagspraktik så oroar de sig faktiskt inte så mycket för sina ämneskunskaper, inte heller för hur de ska möjliggöra lärandesituationer för sina blivande elever. De frågor som kommer upp berör mer svårigheten med att försöka leva och verka i korsdraget mellan allt mer konkurrerande värden.

Som lärare i Idrott och Hälsa kommer de ofta tillbaka till frågor som
 exempelvis har att göra med kropp och identitet. De har bara under den första
 veckan på sina nya tjänster hamnat i situationer där frågor om vackert/fult, kvinnligt/okvinnligt, manligt/omanligt, möjligt/omöjligt och inte minst
 normalt/onormalt i relation kropp kommit upp till diskussion. Frågor och
 innehåll som tar olika vändningar beroende på kön, klass, sexualitet och 
etnicitet? Hur ska exempelvis simundervisningen arrangeras för att kunna möta
 alla elever i ett mångkulturellt samhälle när skolorna i vissa avseenden också 
brottas med en begränsad budget? De nyutexaminerade lärarna ställs inför en rad
värdedilemman som de ska hantera.

Det finns en risk att man som lärare i ett trängt läge agerar utifrån 
personliga känslor och ställningstaganden snarare än utifrån en professionell 
förståelse. Vem ska man vända sig till med sina funderingar och frågor? Vad
 finns det för utrymme att skapa tid, rum och möjligheter för samtal och
 reflektion kring yrkesetiska frågor? Vad finns det för stödstrukturer i att 
värna om den professionella rollen och det professionsetiska ansvaret? Även om
 vi diskuterat det en hel del under utbildningen så går det aldrig att täcka in 
alla skeenden som kan uppstå. När det gäller just denna så handlar det i mycket 
om att kunna fortsätta att hantera och diskutera de olika problem och dilemman 
som de kommer att ställas inför varje vecka.

Både Schön och Nussbaum (Schön,
1983,Nussbaum,1995) har framhållit betydelsen av att hela tiden hålla en
kritisk och reflekterande dialog levande och menar att praktisk 
handlingskunskap inte är, eller får vara tyst, utan den behöver ges språkliga 
uttryck. Det är i samtal med varandra utifrån exempel i den egna praktiken, som 
vi kan få till stånd en fördjupad reflektion. För att vi ska kunna identifiera 
och analysera etiska och moraliska aspekter i verksamheten och väga in det i 
vårt beslutsfattande, så krävs mod att våga öppna upp för den typen av samtal.

Det blev under de gångna veckorna så uppenbart hur viktig denna dimension är, men inte bara för en nyutexaminerad lärare, utan för oss alla. Det gäller att vi på allvar uppmärksammar detta och ger tid till det i våra lärarutbildningar och i det dagliga arbetet på våra förskolor och skolor. Det är när vi på allvar behandlar värdefrågor som en viktig del i allt vårt vardagsarbete, som etiska principer och policydokument kan finna sin motsvarighet i verksamheten.

Susanne Linnér
Februari 2010

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s